Den fornnordiska julen
Jul är benämning på den nordiska hedniska midvinterfesten julblot, jólablót eller "midvinterblot". Julblot eller midvinterblot firades alltså vid midvintern då dagarna är som kortast och nätterna som längst, det vill säga kring vintersolståndet. Man tror att det förkristna firandet av denna dag var en dyrkan av denna egenskap hos dygnet då det tolkades som ett återuppvaknande av naturen. Julens speciella gud var Jólner som är ett av Odens många namn.
Begreppet jul förekommer i en hyllning till Harald Hårfagre från omkring år 900 där någon sägs "dricka jul".
Ordet "jul" menar somliga har sitt ursprung i ordet hjul, (även på anglosaxiska hette hjul "hweol" och begreppet Yule lever kvar även i engelsktalande länder där julen fått namn efter Jesus - Christmas), symbolen för den gudomliga solen och dess cirkelbana kring jorden. Detta har sin grund i när kristendomen skulle införas i ett romarrike som kring den 25 december höll en stor fest för solguden Saturnus. Kyrkan försökte få kejsar Konstantin att förbjuda soldyrkan, men istället gjordes traditionens avsikt om från att dyrka att solen återföddes på vintersolståndet, till att handla om kristendomens centrala man, godhetens sol och ljus – Jesus. På så sätt riktade man massornas dyrkan till Den enda Guden; man undvek konflikter och förde över stora folkmassor automatiskt, men på många ställen lever alltså namnet kvar, Jul är sol.
1 comment:
Du är rolig, du, din lille besserwisser där!
Post a Comment